Bloggen startades i samband med min första seriösa deff 2011 och var till för att motivera mig själv men även andra med mina inlägg. Bloggen kommer handla om träning i allmänhet relaterat till styrka, löpning och kampsport, kombinationen av dessa och hur man motiverar sig själv till att fortsätta. Allt blandat med humor.
Jag är en lättviktare på ca 67 kilo utspritt på 174 cm som startade med styrketräning för många år sedan mestadels för att jag var så liten och klen. Efter gymnasiet, i lumpen, så började jag lära mig vad min kropp faktiskt kunde klara av, bara viljan fanns. Efter värnplikten behövde jag hitta nya utmaningar så började med Brasiliansk Jiu Jitsu i team Gracie Barra bara för att något år senare flytta till en stad som hade alla kamsporter man kan tänka sig utom just den jag sysslade med. Men de var bara och ta nya tag och starta sin egen träningsgrupp, samt testa på vad orten har att erbjuda i form av traditionell ju jutsu, sanshou, styrketräning samt en eller annan löprunda.
Får ofta höra att jag tränar på fel sätt. Gymkillar förklarar att jag inte kan bygga muskler om jag ska springa och hålla vikten för att kunna tävla, och klubbkamrater ifrågasätter varför man vill lägga på sig vikt och hur stel man måste bli av att gymma hela tiden. (Löpare känner jag inga…) Men mitt mål är inte att bli bäst på något, utan bra på allting så jag vet att jag tränar på fel sätt ur många synvinklar men på rätt sätt ur min synvinkel. Mitt mål är inte att vara bättre än andra utan att vara bättre än mig själv och tar därför en utmaning i taget.
Jag har ingen certifierad utbildning inom något område utan bygger mina inlägg på diverse litteratur inom området, det allvetande Google, erfarna tränare, sunt förnuft, mina erfarenheter, lite hälsosamt nytänkande samt icke att förglömma den kraftfulla placeboeffekten. Jag är inte den bästa källan för varken styrketräning, kampsport och särskilt inte löpning men möter sällan människor som är mer motiverade än mig själv. Så lita inte på vad jag säger framför någon annan utan testa själv.
För mig handlar kampsport om så mycket mer än bara träning. Jag var rätt omotiverad till det mesta när började med brasiliansk jiu jitsu. Att träna kampsport gav mig en ökad självkänsla men även en väldigt bra terapi i den form av att man kunde få lufta sina känslor och träna som man ville.
När man tränar kampsport kan man känna all den gemenskap som finns i ett lag fast man presterar själv på en träning. För min handlar det inte alltid om att komma först, bara att inte komma sist....
Löpning, vem allvarligt talat kan påstå att man gillar löpning... Det måste var den mest tråkiga träningsformen som finns, men än så viktigt. Jag hatar att springa om det inte kommit fram än. För att man ska motivera sig att springa anser jag att man måste ha en pulsklocka, hastighetmätare, kaloriemätare, måttband och ja helst en liten tv för att ha någonting att göra under tiden man springer.
Det hindrar mig dock inte att anmäla mig till diverse tävlingar som Göteborgsvarvet på 21 097,5 meter. Första gången sprang jag med influensan i kroppen och tog mig runt på 2.18.54 varav ca 1 mil var till att gå för att jag inte skulle hosta och slemma ihjäl... Året efter tänkte jag nu jäklar ska jag träna och pajar knät två månader innan som förstörde träningen men inte tävlingen. Väntar in dagen och självklart blir det en värmebölja men lyckades ändå ta mig in på 1.57.03.
Mitt mål är att en dag springa in på under 1.50 och till det är avklarat så får jag väl fortsätta och anmäla mig, kanske rentav skulle ut o springa nångång innan som träning också, men gud så tråkigt...