Ezekiel Choke – det ultimata strypet

Ezekiel choke, strypet med det konstiga namnet men så lätt att göra. Har även hört det kallas knivstryp eller killerchoke under en tävling. Ezekiel strypet tas vanligtvis och lättast från mount när man trycker ner motståndarens huvud så att han tvingas att titta åt sidan åt t.ex. hans vänster (din höger). Du tar då din höger hand och glider in bakom hans nacke, alltså på samma sida som han tittar åt. Med den höger hand greppar du tag i ärmen på din vänsterarms gi och formar vänsterhanden till en kniv som du lägger på sidan av halsen. Nu släpper du trycket på hans huvud, glider tillbaka lite med högerarmen så att pressen kommer från den hårda delen av underarmen på andra sidan av halsen precis lagom till att han tittar , dra åt strypet som en sax och matchen är din.  Skulle han lyckas svepa dig till guard gör det föga, håll kvar strypet och dra åt bara.

Fördelen med strypet är att det går att dra ifrån i princip vilket position som helst. Även om det är svårt så går det teoretiskt sett att avsluta matchen från underläge i mount med Ezekiel strypet om du gör det korrekt och har lite tur. Det är även det enda strypet som fungerar effektivt att avsluta inifrån någons guard. Alla andra ”vanliga” kragstryp går ganska enkelt att försvara sig ifrån guardposition genom att du kontrollerar din motståndares höft och kan därför trycka iväg honom och avlägsna strypförmågan. Med ezekiel strypet blir strypförmågan bara starkare ju längre han trycker bort dig genom att strypet går runt huvudet så du kan avsluta mathcen med antingen din motståndares kraft eller bara din egen. Testa gärna strypet från sidemount, från guard, överläge som underläge, med lite tur fungerar den från varje situation.

Enda nackdelen med strypet är egentligen att det är lite för lätt. När du väl blivit duktig på de så blir de alldeles för simpelt att avsluta motståndare direkt från mounten och man riskerar att stanna i utvecklingen för andra submissions så jag har förbjudit mig själv att använda det här strypet på någon som är det minsta underlägsen mig i antingen vikt eller teknik under sparringsessioner, på tävling är det en annan femma. Har framgångsrikt använt det här strypet från mount ett antal gånger eftersom man inte riskerar att förlora positionen på samma sätt som om man kastar sig gentemot ett armlås plus att det kan vara svårt för många att se den komma. Nu senast på tävling i Fenix Helsingborg avslutade jag en match med detta strypet direkt efter att jag tagit mount. Min motståndares coach ropade till honom att akta sig för strypet, han höjde på huvudet och tittade gentemot honom för att bättre höra vad han säger och blottar samtidigt hela halsen. Ett ödesdigert misstag och någon sekund senare blir hans ansikte rödare och ögonen börjar tåras av syrebrist innan de där ljuvliga tre små klappen kommer. Ett snyggt avslut, eller nja kanske rentav fegt, men en vinst är en vinst är en vinst…

Pain is just weakness leaving the body...

Armtriangle - strypet som fungerar med både styrka och teknik

Armtriangle är en både väldigt simpel och oerhört komplex submission. Armtriangle kan som de flesta andra submissions tas från flertalet positioner. Den traditionella armtrianglen brukar läras ut ifrån full guard precis som på filmen här nedanför. 

Den varianten jag föredrar är ovanifrån från sidemount där du sakta men säkert kramar din motståndare till sömns. Men ärligt talat hur många gånger har du inte lyckats ta detta perfekta läge bara för att tvingas byta position? Det har i alla fall jag gjort, förr...

Flying armbar (flygande armlås) - en flashig submission

Den traditionella armbaren är de flesta medvetna om, även de oinvigda i kampsportens paradis. Den dras ju lättast ifrån vanlig mount när motståndaren i försvar sträcker upp händerna för att skydda från slag eller liknande. Du går då ut på sidan, drar ett armlås och bryter av armen. Viktigt är att hålla lillfingret mot bröstkorgen (oftast neråt) och tummen från bröstkorgen (oftast uppåt). Den går även att dra från en mängd andra positioner och det finns flera sätt att ta sig ur den likväl. Men flying armbar, det är en helt annan femma…

Flying armbar är bättre helt enkelt eftersom den är coolare. Rent utseendemässigt är det en väldigt flashig teknik och så fort man slänger in ett ”flying” i namnet blir ju tekniken genast bättre. Det är även en av de lättaste ”flying” teknikerna man kan lära sig och rätt använd kan det vara ett praktiskt vapen i sin arsenal i flertalet kampsporter. Själv använder jag den ganska aktivt för att ta fighten ner till backen eftersom kast och nedtagningar inte är min starka sida. Min förhoppning är inte alltid att få in armbaren utan att placera motståndaren där jag vill ha honom. Lyckas man få in en armbar på köpet så är det bara ett plus. Bilden ovanför är från en Sport Jujutsu tävling för något år sedan, jag i rött har precis hamnat på marken efter en lyckad flying armbar. Men hur gör man då en säker flying armbar. Ta en titt själva.

Triangle choke - att strypas med benen

Triangle choke eller sankaku-jime inom judon, kallas vanligtvis triangeln på svenska och är ett stryp med benen. Triangeln appliceras vanligtvis lättast ifrån guarden genom aktivt agerande eller när  motståndaren försöker passera genom att försöka stoppa in armen under benet. Då sluts triangeln med benen runt halsen med den andra handen i. Grundregeln för triangeln är alltså en arm inuti, en arm utanför. Har du långa ben eller sparras mot en mindre motståndare är triangeln lättare att dra men fungerar än då med rätt teknik. Väl fast inne i triangeln är det svårt att ta sig ur. Triangeln fungerar alldeles utmärkt i MMA från guard då motståndaren drar sin hand bakåt i förberedelse för ett slag.